Varför är DT mitt favvoband?
De är musikaliskt mångsidiga. De kan göra en "trovärdig" ballad med mjukt piano och stråkar, liksom en blytung rockdänga.
Deras konserter är inte sällan tre timmar långa, och deras låtar är långa de också. Men det blir aldrig tråkigt, eftersom de är så fantastiskt generösa och uppfinningsrika musiker. Mellan punkt A och B kan man ta en logisk, rak, linje. DT nöjer sig inte där, utan varierar dessa vägar; hittar oländiga stigar. Fågelvägen är sällan roligast (nog för att det kan vara kul att flyga).
Kul, associativ musik, framförallt variationsrik.
(Favvolåtar: Lines In the Sand, Take the Time, The Dance Of Eternity, The Great Debate, Honor Thy Father, mfl.)
Sen gillar jag att DT är väldigt chosefria. De har inga balla, tuffa scenkläder, ingen pyroteknik och rök, inga hårdrockmanér, poser. Bara musik. De behöver inget "smink" för att nå fram med sina shower (jo, självklart har de en maffig ljusrigg ovanför sig, och ofta en jätteskärm bakom scenen, med associativa bildspel).
(... Dock undrar jag ibland hur det skulle låta om tex Russel Allen från Symphony X sjöng i DT, istället för James LaBrie.)
Jag gillar väldigt mycket annan musik också, ifall ni undrade. :)