Oljud i stället för underhållning

Eftersom jag drabbats av en jobbig förkylning bestämde jag mej i går kväll för att lägga mig lite tidigare än vanligt och försöka somna ifrån eländet.
Men jag hade svårt för att somna och då satte jag klockradion på "sleep" för att lättare falla i sömn. Inom parentes brukar det gå rätt fort att somna då.
Då var det ett program som skulle handla om musik, men jag vet inte vad kompositören har sysslat med. Det lät exakt som om någon cyklade på en gammal cykel där ena pedalen skrapade emot kedjeskyddet för varje varv.
Jag tänkte att det kommer väl någon musik sedan, så jag lät radion stå kvar där. Det tog cirka tio minuter innan oljudet tog slut. Då var det dags för nästa inslag. Vad tror ni det blev? Samma elände! Fast nu lät det som om framhjulet slog emot framgaffeln! I ytterligare tio minuter! Emellanåt gav "cyklisten" upp ett vrål!
Hur kan man kalla detta oljud för musik? Dessutom nämndes kompositörens namn. Jag skulle säkert valt att vara anonym om jag vore upphovsman till sånt skit!
Mina tankar gick sedan till Sveriges Radio som inte skäms för att leverera sånt skräp för våra licenspengar.
/Ingvar

Kompositören håvade säkert in en massa sköna stålar i form av kulturbidrag eller liknande. Man kanske skulle spela in lite skit och söka EU bidrag nu när det är taskiga tider?.
/ Micki

Jo, det låter som att det var nåt extremt "udda kultur-bidrags"-finansierat "tjafs". Eller så var det nåt av det tyska industrimusik-kollektivet Einstürzende Neubauten. De
har gjort en hel del "låtar" eller vad man ska kalla det som bara bygger på oljud i nån slags rytmisk sammanställning.

Hur skall man då definiera "musik"? Måste det vara vackert? Räcker det inte med att skapa ett intryck eller en känsla?
Visst finns det mycket man känner ligger långt ifrån det njutbara men vem har sagt att musik skall vara njutbar?
För musik gäller nog samma sak som för alla s.k. konstyttringar dvs allt bör i princip vara tillåtet men man behöver inte gilla allt.
Larsaxel

tisdag 19 maj 2009, kl 21:58 skrev larsaxel

vem har sagt att musik skall vara njutbar?

Hoppas du menar "njutbar før alla".

Det trodde jag var sjælva vitsen med musik. Att det ær något njutbart. Att sedan alla inte gillar/njuter av allt ær en helt annan sak.

Men musik som inte ær njutningsbar før någon - ær det verkligen musik då?

Man kan diskutera vad som ligger i ordet "njutbar". Lyssnar man på delar av den mest avantgardistiska musiken så kan den ibland låta på ett sätt som knappast kan sägas vara njutbart och komponisten skulle nog bli besviken om man tyckte annat för det han velat uttrycka är inte något vackert eller njutbart. Sedan kan han ha gett den "onjutbara" effekten en så imponerande utformning att man kan gilla den ändå.
Det jag egentligen ville säga med mitt första inlägg är att har man inte ett "open mind" för alla musikstilar finns risken att man stänger ute mycket som faktiskt är bra och som man ibland faktisk måste lyssna på en hel del innan man uppskattar. Tyvärr finns det massor med människor som säger "jag gillar inte pop, jazz är hemskt, tala inte med mig om opera etc". Många skulle nog ändra uppfattning om de tog sig tid att lyssna ordentligt.
Larsaxel

Vad som är njutbart är nog en definitionsfråga. För min del lyssnar jag gärna på musik som framkallar ångest och skräck. Motpolen till njutning kan vara lika häftig.

Säger bara: Karl Heinz Stockhousen...