Har ni spelat fel / gjort bort er under en konsert?

2007-07-16 22:06
EvelKnievels avatar
Inlägg: 5
Instrument: Visa
Jag har aldrig spelat inför någon större publik. Någon gång kommer det säkert att ske och då skulle jag vara enormt nervös för att spela fel eller göra bort mig på nått sätt. Jag har nog en släng av scenskräck. Att spela fel måste ju ha hänt dom flesta, men oftast kan man komma tillbaka i låten och fortsätta.

Men har ni tabbat er någon gång så allt stannat av? Vad hände? Hur kändes det? Hur reagerade pubilken? Berätta!



Permanent länkAnmäl
2007-07-19 15:07
Puttesputniks avatar
Inlägg: 4
Instrument: Visa
Jag kommer ihåg för inte så länge sen när vi med klassen skulle ut på den såkallade turnén som man har när man går andra året på gymnasiet i den skolan jag går i, turnén innefattar bara spelställen i kommunen och det är bara i andra skolor i kommunen.

Men för att komma till saken, vi skulle spela låten Are You Gonna Go My Way av Lenny Kravitz och jag skulle börja på gitarrintrot och får något utav en blackout och börjar göra någon slags utav blandning av det introt och nått maiden intro som bara blev helt fel, så jag fick sluta och försökte en gång till, men kom inte på hur det gick, så jag fick be bassisten brevid mig att nynna melodin för mig lite tyst, då gick det gallant, men det var pinsamt :P

Och jag kommer ihåg hur jag gick och nynnade på melodin innan det var vår dags att köra den låten på nästa ställe för att va säker på att inte glömma det, så var det vår tur igen och jag kände mig glasklar på hur den gick, så börjar jag spela och gör samma fel igen ! Men denna gången avbröt jag mig snabbt och började spela rätt, men men en lite kul grejj i efterhand sådär :)
Permanent länkAnmäl
2007-07-28 20:39
hannaas avatar
Inlägg: 16
Instrument: Visa
Ja spelade piano för en publik en gång. Ja var jätte nervös oc trodde att ja skulle göra bort mig. Men ja klarade mig fin fint.. Det var nästan bara dom som tänkte : men gud detta är ju superlätt. det var dom som spelade fel.. och det var även första gången för mig..
Permanent länkAnmäl
2007-07-31 11:37
Henrik Ståhles avatar
Inlägg: 4
Instrument: Visa
I våras hade jag min första egna konsert med ibland inhyrda musiker som hjälp. Jag var nervös över att göra bort mig genom att glömma bort text eller spela fel. Jag sjöng och spelade gitarr på totalt 12 st winnerbäcklåtar och jag har absolut ingen utbildning på gitarr och har bara några terminers kvällskurser som utbildning i sång så självklart både spelade jag fel och glömde text ett par gånger under konsertern.

Jag hade väldigt höga krav på mig själv och efter konserten så kändes det skit eftersom den inte gått helt perfekt men när jag pratade med publiken (ca 40 st) så tyckte de att det gått jättebra och att jag varit jätteduktig. De hade inte reagerat direkt över varken felspelningar eller felaktig text och då var några av dem utbildade musiker.

Jag spelade in allt på video och när jag tittat på efteråt så är jag också själv nöjd och har insett att på sin första konsert i sitt liv så kan allt inte gå helt perfekt.

Det svåra och det som visar hur erfaren och proffsig man är är inte att man aldrig gör fel för det gör alla någon gång utan hur mycket man visar det.

En konsert som är helt perfekt och låter exakt som det låter på skiva är en skittråkig konsert medans en konsert där det ev. kan spelas lite fel, sången kan bli lite falsk något tillfälle och låtarna är arrade på annat sätt än på skiva, det är en rolig och bra konsert.
Permanent länkAnmäl
2007-08-04 23:35
Toffelns avatar
Inlägg: 10
Instrument: Visa
måndag 16 juli 2007, kl 22:06 skrev EvelKnievel
Jag har aldrig spelat inför någon större publik. Någon gång kommer det säkert att ske och då skulle jag vara enormt nervös för att spela fel eller göra bort mig på nått sätt. Jag har nog en släng av scenskräck. Att spela fel måste ju ha hänt dom flesta, men oftast kan man komma tillbaka i låten och fortsätta.

Men har ni tabbat er någon gång så allt stannat av? Vad hände? Hur kändes det? Hur reagerade pubilken? Berätta!





Det viktigaste är ju att du har kul? Min första gång på scenen var sjukt rolig får jag säga, men det var nog just för jag inte brydde mig om det skulle gå fel.

En rätt pinsam sak och även lite tråkig var att under ett solo slog jag av en bit från min synth. Så nu fattas det en liten bit på synthen :)

Sen har jag väl på scen när jag uppträtt bråkat med mixerkillarna för många gånger. Alla suger på att mixa synth -.-
Permanent länkAnmäl
2008-01-06 20:48
Pontus Johanssons avatar
Inlägg: 7
Instrument: Visa
Vi hade talangjakt i skolan när jag gick i 7:an, jag skulle stämma gitarren o basen, (jag spelade gitarr då) jag stämmer gitarren rätt, men stämmer basen i EACG, och jag vet inte varför.


Men iaf blev det pinsam efter som att basisten mest spelade på D strängen :/

PJ93

Permanent länkAnmäl
2008-01-10 00:54
DrLivingstones avatar
Inlägg: 28
Instrument: Visa
Det är inte lätt första gångerna då man är oerhört nervös, men då man får rutin går det mycket bättre, att göra bort sig alltså.
Som någon där uppe nämnde, så märker inte publiken att det blivit fel (inte ens musiker i publiken), dom tror att det ska vara så som man spelar fast man gjort fiasko.
Man kan preparera sig psykologiskt med att inse att publiken är inte alls så fördjupad i det man gör som man själv är. Dom hör en helhet och kanske bara slö-lyssnar och vi musiker har fått en annan fördjupning i våra låtbyggen och vi inbillar oss lätt att (kanske) många i publiken kan vår musik bättre än vi. (Den inställningen hade i alla fall jag i yngre år).
Då man fått rutin och blivit spontant "cool" så visar man inte att man gjort fel och folk märker ännu mindre av det.

År 1999-2000 spelade jag i ett band där jag fick alternera mellan elbas och elgitarr. Mellan två låtar hann jag inte byta till basen och stod o höll i en tyst gitarr. Då passade jag på att granska publiken ordentligt, men INGEN av dem hade en aning om det fel jag visste om. De saknade minsann ingen bas.

Summa sumarum: Det är helt ofarligt att göra bort sig.

(Det kanske är värre att stå som trubadur någonstans där hela repertoaren havererar. Jag skulle ut som trubadur men har inte vågat. Jag är ganska dålig på att framföra svenska visor och annat ensam. Ni som vet hur det är att spela i ett rockband, där publiken dansar och blivit heltänd, kan väl tänka er hur det är att plötsligt sitta och trubadura någonstans där noll respons från bubliken blottas.
En svår bit att ta tag i.
Det värsta som finns är (för mig i alla fall) att spela någonstans där man bara känner sig ivägen).
Permanent länkAnmäl
2008-01-12 02:43
Metas avatar
Inlägg: 16
Instrument: Visa
Oj, oj oj... Jag har gjort bort mig så många gånger att det inte ens finns plats att skriva om det på det här forumet.
Det finns historier som mina bandmedlemmar tycker är skojigt att ta upp på kvällar när alkoholen flödar.
Jag kan berätta om en kväll när vi spelade på Birka Princess och det var dags att kliva på scenen för eftermiddagsspelningen.
Eftersom det var min första tur, så hade jag ingen aning om att vi skulle spela på eftermiddagen, utan låg i godan ro på min hytt och sov efter nattens bravader, när det knackade på dörren och kapellmästaren skrek: - Meta!!!! Du ska stå på scenen om 10 minuter!!!!
Shit! Jag flög upp ur sängen och tänkte "Vad ska jag ha på mig?" Eftersom jag var ganska mager och grann på den tiden, så tänkte jag att det spelar ju ingen roll om jag har på mig mina menstrosor (finns ju ingen som ser dem) och så hade jag köpt ett par riktigt granna strumpbyxor i tax-free-shopen som jag drog på mig. Över detta slet jag på mig ett svart fodral värdigt en dansbandsprimadonna.
Efter 7 minuter skred jag värdigt upp på scenen när min kapellmästare presenterade mig. -Här kommer Meta att framföra "Sail Along Silvery Moon" på altsaxofon!!!! Och jag bugade mig, böjde mig ned för att greppa saxofonen och såg inte att saxofonhalsbandet (med bihängande krok) fastnade i kjollinningen och när jag reste mig upp, så drogs hela härligheten upp ända upp till naveln!
Där stod jag mitt på scenen, med hela magen och benen och menstrosorna bara framför en skrattande publik...
Uj-ej-uj...
Det var första förödmjukelsen. Nu har det hänt mycket mer, så nu bryr jag mig inte längre, man måste bjuda på sig själv, men visst är det skoj att få skratta åt andra?
Permanent länkAnmäl
2008-01-12 02:50
Ingvar Perssons avatar
Inlägg: 823
Instrument: Visa
Ha-ha! Det var nästan en Lill Lindforsare...
/Ingvar

 - Ingvar - 

 

Permanent länkAnmäl
2008-01-12 12:21
Sigvard Blixts avatar
Inlägg: 1029
Instrument: Visa
Brukar ni tänka på hur ni rör er på scenen? Eller ert minspel, attityd?

Jag har inte ägnat mycket tanke på sådant.
Men relativt nyligen hamnade vår grupp Glädjebud framför kamerorna i samband med en TV-gudstjänst från Saronkyrkan i Hallsberg.

Vid ett närbildssvep kunde jag konstatera att mitt huvud betedde sig som om det hade suttit på Midnight Oil-sångaren Peter Garrett´s kropp. (Han med "spasmerna"). Ni som sett det här bandet uppträda, vet vad jag menar.

Vi diskuterade det här i gruppen efteråt. Med en hel del muntra, men ganska snälla kommentarer.
Min ambition nu är att ha koll på mig själv.

Det andra diket är ju förstås att stå där uppe stel som en pinne och med ett stenansikte.
Att det skall vara så svårt att hitta den där perfekta balansen...

Hälsn:

/Sigvard Blixt, Örebro. Bas, gitarr samt PA-system!

Permanent länkAnmäl
2008-01-13 16:10
DrLivingstones avatar
Inlägg: 28
Instrument: Visa
Du får inte släppa Midnight Oil stajlen Sigvard.....!

Jag skojar... Det var roligt att läsa.
Permanent länkAnmäl
2008-01-15 13:33
robbie_77s avatar
Inlägg: 1
Instrument: Visa
Hmmmm....göra bort sig på scen!!?? Sånt händer ju mer eller mindre hela tiden men d e inget man ska hänga upp sig på!! Hur man rör sig på scen uppfattas ju olika av olika personer.Huvudsaken är väl att man på nåt sätt får fram energin!! Vad det gäller tabbar....Spelade på en gala för ett par år sen med mitt dåvarande band inför 3000 pers! Det var party på hög nivå o alla på glatt humör! Problemet var att jag ställt en flaska Loka på min basrigg...Rätt som d va ramlade den i backen och rann ut över en grendosa. Allt blev tyst!! tog några sekunder innan jag fatta vad som hänt.Som tur va fanns duktiga ljud/ljustekniker på plats som drog igång musik från cd-spelare inom några sekunder. E-type,Nordman,Darin,Roger Pontare osv befann sig i samma lokal iom att dom uppträtt tidigare....kan säga att jag kände mig billig!!! Men det e bara att bita ihop o gå vidare.
Slutsats:Loka och elektriska prylar jobbar inte bra ihop!!
Permanent länkAnmäl
2008-01-16 19:31
Metas avatar
Inlägg: 16
Instrument: Visa
På tal om loka och elektriska prylar.
Spelade på (ö)känd lokal i Borås. Som vanligt var dansgolvet framme vid scenen fyllt utav "trevliga flickor" som ville träffa några av killarna i bandet. Efter en paus kommer jag ut igen på scenen och ser att min mikrofon är borta! Kabeln satt ju fortfarande i, så jag tog tag i sladden och följde den. Det visade sig att en utav brudarna hade greppat min mick när hon blivit nobbad och stoppat ner den i ett stort glas fyllt med någon coca cola drink. Sedan hade hon gömt den bakom en av högtalarriggarna. *skratt*
Åh, vet ni - jag använder samma mikrofon än idag!!!
Permanent länkAnmäl
2008-02-05 13:47
Anders Mossings avatar
Inlägg: 25
Instrument: Visa
lördag 12 januari 2008, kl 12:21 skrev Sigvard
Brukar ni tänka på hur ni rör er på scenen? Eller ert minspel, attityd?


Jag har fått lära mig att man ska vara medveten om hur man ter sig på scen. Har man alltför många tics för sig (kraftigt stampande fötter, rynkad panna, hoppande kropp m m)så kan det stjäla fokus från det man egentligen vill förmedla.

Man kan använda sig av stilmedel för att förstärka text eller musik. Ex rock-poser eller dramatiska gester o dyl. Viktigt är att dessa är genomtänkta och medvetna. Det som passar i rock kan t ex förstöra en visa, och tvärtom. Medvetenhet är bra, tror jag, om man vill ta ett kliv mot ett profesionellare artisteri.

Sen ska man väl ha roligt och kunna känna sig avslappnad. En trygg artist är en bra artist, så man ska inte övergöra saker.

mvh

Nils Nobbing
Permanent länkAnmäl
2008-02-14 15:34
JoJos avatar
Inlägg: 9
Instrument: Visa
Ha ha, Jag spelade på ett ställe förra helgen, dubbelspelning, alltså fredag och lördag. Vi hade ett gäng som röjde järnet båda dagarna och jag drev friskt med dem. Linköping klappa händerna! Mår ni bra i Linköpingar å så vidare...
Efter sista låten när vi plockade ihop så kom de fram och tackade för dagarna och sa att de kommer från LiDköping!
Hårfin skillnad om du frågar mig.... ;-)
Permanent länkAnmäl