Mer fördomar och annat

2005-08-23 23:16
Hellecasters avatar
Inlägg: 90
Instrument: Visa
Snabbkurs i hur man blir en äkta rebell

Jag har funderat lite grann på kulturklimatet i Sverige idag och kommit fram till några väldigt ogrundade och högst subjektiva slutsatser.

Om man är konstnär idag så får man inte måla för bra för då är det inte konst utan illustration. Spelar man för bra så är man kommersiell och det är fult. Alla vill vara ekonomiskt oberoende men ingen vill vara kommersiell märkligt nog.

Men måste man då vara kommersiell för att den musik man gör låter bra?, måste man vara dansband eller vara uppstallad hos en viss stor skivbolagsdirektör i Skara för att få arrangera musik så att den låter polerat och genomtänkt?
Måste man vara arg hela tiden för att vara ärlig? Dom brukar ju säga att vill att folk ska lyssna så skrik inte utan viska.

Men man ska helst sjunga småfalskt, ha gitarren hängande vid knäna vara hålögd, mager ha skitigt stripigt hår och pinniga ben. Det är den gängs bilden av en trovärdig rebell i Sverige idag MEN…. Jag har kommit på hur man blir en äkta rebell i Sverige idag.

Ganska nära där jag bor finns en liten by som heter Enviken och är en av rockabillyns metropoler på jorden just nu och alla som föds där vill ha en raggarbil och en hängbjörk (ståbas) när dom fyller 5 år. Jag tror att ganska många av dom som kommer därifrån och lirar den musik som förväntas av dom anser sig vara rebeller.

Men är det inte så att den enda som är rebell är den unge som växer upp där och skaffar saggiga kläder och skateboard? Han blir ju garanterat utfryst och ansedd som en idiot och måste därför bli stark eller gå under.
Sinnebilden av en rebell i alla fall in min hjärna är ju en ensam person som står emot trycket från omgivningen och går sin egen väg.

Bor man i centrala Stockholm och bli utkastad från Spy Bar för att man hotat discjockeyn att spelar han inte Hank Willams så …..då är man rebell. (och bråkstake men det är en annan historia)

Att jobba i en gruva i Lappland och sitta och öla med jobbarpolarna med vit kortärmad skjorta med en kofta knuten kring magen, Lapidus skrynkelfria brallor med pressveck och erkänna att Lasse Stefans senaste var jäkligt bra, ….det är att vara rebell!

Att åka till Bronx och lira på en underjordisk klubb och för dagen byta namn till ”The Good ole´boys”, det är att vara rebell.

Att fixa en gig på Jamaica och köra bluegrass med banjo och hela faderullan…det är att vara rebell.

Väljer man att tillhöra en subkultur som finns till hands så att säga så kan man ju inte vara rebell i ordets rätta bemärkelse.

Syner man skulle vilja se. Tänk er en folkmusikstämma i Dalarna med fioler, dragspel, knätofs, oäkta barn…stryk det där sista jag blandade ihop det med logdans.
Sen när buskspelet har börjat och det sitter små öar med människor i varenda buske och spelar Kalle Jularbo låtar så knätofsarna gubbar då stiger han fram…en 2 meter lång 250 kilo tung kille med getskägg, bar överkropp, kortbrallor och tribal tatueringar överallt och med en Gibson flying V hängande vid knäna och en Marschall stack i en skottkärra driven av två bilbatterin och ylar fram Gärdebylåten i 160db och 200km i timmen. Han vore rebell han, och antagligen ganska onykter innan kvällen var slut eftersom alla insåg att enda sättet att får tyst på honom var genom att hälla i honom starksprit tills han stupade.

Det skulle antagligen bli stor skandal och lokaltidningarna skulle skriva ”Full rulle på fiolernas spritfest”
Men roligt skulle det va.

Nej nu är det dag att sätta punkt .
Permanent länkAnmäl